Jag var hemma i bokstavligen 5 minuter idag innan jag sprang iväg på match. Vi vann matchen med 3-0 men jag är inte direkt överlycklig över det. Är jäkligt trött på att bänka, speciellt när jag gjorde en bra träning i torsdags och när tränaren säger att jag gjorde bra ifrån mig idag även om jag bara spelade 10 minuter. Och jag vet att alla säger åt mig att prata med tränaren men jag kommer inte klara av det. När det kommer till mig, mitt självförtroende och hur jag är så är mina läppar låsta. Jag kan inte prata om det utan att gråta i stort sett. Det låter säkert helt sjukt, och nu öppnar jag typ upp mig som bara den, men att tro på mig själv har aldrig existerat i min värld och ännu mycket mindre i fotbollsvärlden. Det har jag jobbat på och stark har jag blivit men just fotbollen och en del andra områden är känsliga. Ni anar inte dem gånger då jag fått bita ihop och hållt tillbaka tårarna när jag stått på fotbollsplanen. Att därför prata om varför jag inte få stå på fotbollsplanen, vilket självklart är för att det finns spelare som är bättre än mig, kommer inte att hända om jag inte känner för att stå och böla framför min tränare och då kan jag lika bra sluta.
Så kvällen var väl sådär, hela dagen har varit sådär faktiskt. Nu ska jag sova och be om att få vakna upp till en bättre morgondag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar