Åh vad arg jag är! Knät började precis bli bra och under typ de sista 2 minutrarna av träningen ikväll trampar jag snett i en närkamp och skriker av smärta. Jag känner igen smärtan vid en brytning/spricka så akuten blev det. Nu känns det bättre men benet ligger i högt läge. Vi väntar i alla fall på röntgen nu och har väntat ganska länge men jag hoppas det blir vår tur snart, ialla fall för min mammas skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar